I senaste poddavsnittet får ni panelens listor över bästa film, spel och tv-serier! Här i bloggen fortsätter vi att bjuda på panelmedlemmarnas personliga reflektioner från 2017!
Erik är Geekpoddens egna ”Dödsexpert”!
Var hans fascination för döden kommer ifrån är det bara han själv som vet! Det är dock inte svårtippat att Erik gillar skräckfilm, ockultism och nervkittlande thrillers!
Hans mörka sidor avspeglar sig också när han spelar rollspel, brädspel och kollar tv-serier! Givetvis är en av hans favoritförfattare Anders Fager, som blandar Lovecraft med socialrealism!
Här kommer Eriks bästa från 2017!
ÅRETS:
Manliga karaktär:
Big Chunky Bubbles (Comedy Bang Bang)
Här måste jag dra till med min favoritkaraktär från min absoluta favoritpodcast: Big Chunky Bubbles! En karaktär i den helt suveräna Comedy Bang Bang där olika komiker, skådespelare och röstskådespelare är sig själva eller spelar egna påkomna karaktärer. En massa nonsens och fruktansvärt många skratt. Bland det mer absurda jag fått upp ögonen för på länge. Big Chunky Bubbles spelas av Paul F. Tompkins, är otrevlig och allmänt sur. Han jobbar huvudsakligen på barnkalas, men är inte särskilt bra på det… Helt enkelt en suverän karaktär på alla sätt och vis.
Kvinnliga karaktär:
Sofie Granlund (Svenska Kulter)
Den hämtar jag faktiskt från en bok som kom ut för några år sedan ”samlade svenska kulter” av Anders Fager. Hon heter Sofie Granlund och jag fick ånyo stifta bekantskap med henne då jag läste serieboken ”Smutsig svart sommar” (2016). Sofie går på gymnasiet i Borås. Varannan fullmåne offrar hon och de andra furierna killar (refererade till som ”köttet”) till ”den svarta geten” för att ge dem framgång i livet. Det är skräck när den är som bäst… blodig, absurd, brutal. Anders Fager är briljant och hans skapelse Sofie Granlund är en fruktansvärt bra karaktär (jag rekommenderar framförallt novellsamlingen ”samlade svenska kulter” där Sofie gör flera framträdanden).
Robot:
Walter (Mutant 2089)
Under 2017 spelades mycket rollspel. Ett av dessa rollspel var Mutant 2089. Jag skapade där karaktären Walter. Walter är en krigsrobot, skapad för att tjäna sin mästare. Han ska kort och gott lyda order. Då hans mästare försvunnit söker Walter för en mening med sitt liv samtidigt som han måste undvika att upptäckas av andra människor som robot. Alla robotar som upptäcks får nämligen sina minnen raderade. Det var oerhört roligt att spela Walter, alltifrån hans försök till att verka mänsklig och imitera mänskligt beteende, till hans existentiella bryderier… varför finns jag, vad ska jag göra, vad är mitt syfte? Walter är en simpel maskin som bara ska döda, men samtidigt så mycket mer. Jag ser framemot att spela Walter i fler äventyr under 2018.
Årets problematiska familjerelation:
Leia och hennes son Kylo Ren. (Star Wars: The last Jedi)
Jag vill verkligen inte spoila något för de som inte sett filmen. Men det känns helt klart som problematiska släktmiddagar.
Årets överraskning:
Gangstarapkunskaper (Geekpoddens egen Gustav!)
På en sen födelsedagsfest hemma hos Filiph så avslutade det kvarvarande sällskapet festen med ett musikquiz. Gustav (geekpoddens dokumentärfilmande och miniatyrbyggande skräckfilmsexpert) visade då prov på extrema gangstarapkunskaper. Han visste vad både artist och låt hette då knappt tre sekunder hade spelats. Detta gällde inte endast några fåtal låtar. Vad har han haft för sig i sitt tidigare liv? Ja i vilket fall som helst så har han låtit gangstarap dåna ut ur högtalarna hemmavid… En stor stor överraskning i min värld!!!!
Årets fight:
Nightcrawler (Gustav Vs Erik)
Återigen bör Gustav nämnas. För er som inte hört geekpoddens avsnitt ”Filmlegendarerna” så krävs det en förklaring. Gustav förklarar nämligen här varför Jake Gyllenhaal är så fruktansvärt bra, och dessutom hur fruktansvärt bra filmen Nightcrawler är… trots att den faktiskt är ganska…. Dålig (rent objektivt sett). Ja vi kommer antagligen återkomma till denna fight detta år i något geekpoddenavsnitt.
Årets uppföljare:
Murder Mystery
På nyår hölls som traditionsenligt är ytterligare ett ”Murder Mystery”, för femte året i rad. De två senaste åren har det faktiskt varit medlemmar i geekpodden som varit mördare. Temat var pirater och det var en uppföljare av tidigare nyårsaftnar som var mycket lyckad. Detta år fick jag utöver att hålla i själva mysteriet även hoppa in och spela en förförisk dotter till en guvernör. Med min naturliga fallenhet för att spela kvinnlig femme fatale gjorde jag det självklart med stor bravur.
Årets Guity Pleasure:
Alice Deejay – Will I Ever!
Då jag försökte mig på att lista 10 låtar jag aldrig tröttnar på så fastnade en låt med Alice Deejay. Objektivt sett så tycker jag inte den är bra. Men herregud vad jag tycker den är bra! Helt klart ett guilty pleasure.
Årets besvikelse:
Se årets överraskning
Årets Bad Guy:
Julian Scath (Rollspelet Noir – karaktären spelad av Fredrik Fornänger)
En rollspelskampanj som avslutades under 2017 var Noir. Utan att gå in på detaljer om själva spelet så satte avslutningen spår i mitt ack så sköra psyke. Geekpoddens egna Fredrik spelade en karaktär som hette Julian Scath. Vi spelade båda två poliser. Detta hindrade dock inte Julian från att fraternisera med maffian. För att hjälpa Julian så snodde vi andra spelare en inspelning från polisen som skulle avslöja hans samröre med den organiserade brottsligheten. Som grädde på moset räddade vi även livet på hans åttaåriga dotter. Detta hjälpte dock föga. I spelets absolut sista scen så förråder Julian resten av sällskapet. Inträngda bak i Julians lastbil, fick vi via högtalare lyssna till hans förklaring om varför han flera år tidigare förrått sin farbror (som också var inträngd i samma lastbil) och om varför vi alla förtjänade att dö. I en ”blaze of glory” blev vi alla nedmejade av poliser. Julian stod på säkert avstånd och tittade på… Helt klart årets Bad Guy.
Årets WTF (What the Fuck!):
Vegetable Biryani
Under året så genomförde jag tillsammans med några kompisar en ”Bang Bang”. Namnet är mycket suspekt så en förklaring krävs. En ”Bang bang” är när man går till en restaurang och äter en hel måltid mat. Sedan går man direkt till en ny restaurang för att äta en till måltid. (Detta klipp förklarar förfarandet i stora drag och utgör dessutom den initiala inspirationen https://youtu.be/CZ-Z1di-c58).
Nu vet jag vad de flesta tänker: ”varför”? Jag har besvarat denna fråga säkert hundra gånger under året. Det finns flera svar och det har faktiskt diskuterats lite tidigare på geekpodden. Jag lovar att det kommer komma upp igen dessutom, så istället för att fastna vid varför så kan jag säga att det både är en kul och fruktansvärt jobbig företeelse. Glädje och ångestfylld på samma gång. Initialt kul och sedermera ju längre man kommer i sin kamp mot det slutgiltiga målet, att äta upp allting, mer ren ångest.
På vårt andra ställe gick vi till en indisk restaurang. Efter inrådan från en av observatörerna vi hade med oss för dagen så beställde jag en risrätt, en sk. Biryani. När den kom in till bordet så insåg jag att jag aldrig tidigare blivit serverad en lika stor portion på någon annan indisk restaurang jag varit på…. Ett Wtf ögonblick i allra högsta grad. Om jag inte redan haft en måltid i magen så hade jag ändå antagligen inte orkat äta upp. Resten av dagen så kände jag mig som en mätt Jabba the Hutt. Antagligen av oförklarliga skäl för de flesta av er så väntar en uppföljning under 2018.
GEEKBLOGGEN 